Jepp då har dagen för festen kommit, men med en trasig rygg, så vandrade jag hem i min ensamhet för att krypa ner i sängen så skönt.
D stannade ute han är mer road än jag. Sån tur jag har att det är What,s love got to do with it på kanal 9.
Har precis insett att man är rätt ensam som gravid, alla som inte har barn själv förstår inte, och jag tror det kan vara ganska svårt för D den blivande pappan att förstå sig på mig också =)
Det enda jag tänker på, kan prata om det är den lilla knodden som växer och lever i min mage.
Trots allt gnäll om foglossningar, ryggont, trötthet och så vidare så är detta så underbart.
En personalfest men 92 personer som festar och har super roligt lockar inte alls. Men det värsta är nog ändå att känna att man verkligen inte passar in det är som man inte passar längre.
Nu har jag väl inte riktigt gillat fester tidigare heller, men känslan av att vara utanför har aldrig slagit mig så hårt tidigare.
08 maj, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår precis hur det känns, iof är jag inte mkt för fester men älskar att umgås med folk, men oftast slutar det med att alla är full utom man själv, så då kan man ju känna sig smått tråkig och utanför, men så har jag ju min pojk att komma hem till och det är det enda som känns superviktigt :)
Ja jag är inte så mycket för fester heller, super social är jag kanske inte heller, men visst är det annorlunda nu.
Skicka en kommentar