Jag bodde en tid i Härnösand, gick gymnasiet där vilket måste betyda att jag var 15 år när jag flyttade dit och 17 kanske när jag flyttade hem igen. Jag kommer nog aldrig att glömma dom 3 åren och absolut inte hur livet levde med mig, för jag har svårt att tro att det var jag som ville leva så. Idag har jag ett underbart liv en underbar familj min och D,s och snart våran egna lilla familj.
Men tyvärr är det så så att visa saker även idag kan få en att tänka tillbaka på den tiden som varit, även om man gärna inte skulle vilja det. Det är inte speciellt svårt att prata om igentligen men det är väldigt svårt att få någon att faktiskt förstå ( jag har inte heller försökt då jag inte vill).
Men så idag satt jag och letade texter till låtar och hittade en sida som hade hur mycket av den varan som helst. Hittade då Uno Svenningsson låt Lilla Bambi, har aldrig hört den förut så jag lyssnade på den och läste texten. Och där har vi det exakt så var det ju.
Så här mina vänner kommer min 3 år i Härnösand:
liten bambi så sockerren
med råddjursögon och vilda ben
fyller sexton om ganska snart
leker livets vuxna fart
liten bambi med yvigt hår
bär i hjärtat ett hemligt sår
när alla flickor kommer hem
går liten bambi på älvens rand
för ingen ser det hon vill visar
ingen tror det hon bevisar
för liten bambi är tuff och hård
men där inne så är hon spröd
och hennes låga den vittrar död
hennes ögon dom kan gråta
hennes kinder dom kan bli våta
hennes kropp sover hårt på spikar
hennes läppar dom vill skrika
och hennes fötter dom vill bara springa
springa bort till platsen som skänker vingar
en liten bambi kan komma hem igen
liten bambi vill gärna höra
varma ord små ord så sköra
längtar så efter att bli sedd
men ingen orkar stå beredd
liten bambi har höga krav
för varje flicka är tidens slav
för att duga och räcka till
låter hon vargarna få som dom vill
så liten bambi far som ett frö
mellan kalla händer under piskans spö
och vi väljer att blunda hårt
att börja hjälpa är alltför svårt
att börja hjälpa är alltför svårt
hennes ögon dom kan gråta
hennes kinder dom kan bli våta
hennes kropp sover hårt på spikar
hennes läppar dom vill skrika
och hennes fötter dom vill bara springa
springa bort till platsen som skänker vingar
02 juni, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar